Att fylla förtio

Skrevs några dagar innan födesledagen i maj:

Att fylla år kan innebära så mycket och innefatta många olika känslor och lager av minnen. På Fredag fyller jag förtio år. Givetvis är morgondagen som vilken annan dag som helst. Solen går upp, vandrar over himlavalvet och sjunker ned. Detta datum är ju ändå speciellt för att just på den dagen så föddes jag. Valde att komma till livet.

I den mekaniska, den fysiska delen av livet så är det inte ett eget val utan konsekvenser av två individers gemensamma handling som skapar. Vi må tycka och tänka och framför allt känna som vi gör angående dessa två människor och de omständigheterna omkring vår egen befruktelse men

det enkla faktum och insikt att det är kärlek i skapandet, i att livet fungerar som det gör på det fysiska planet ger en självklar existensberättigande. Att det är kärlekskraft i själva befruktelsen!

PÅ det emotionella, det själsliga och psykologiska planet så ger födelsedagen en möjlighet att självrannsaka, observera och slopa och skapa nytt i självbild, i syfte med livet och motiv till att fortsätta. Att fundera, och manifestera sig själv igen och igen, varje dag och bli mer och mer fri från räddslobasserat varande och aggerande till kärleksvarande. På det andliga planet, det gudomliga inom oss; det större perspektivet som fritt rör sig mellan alla plan av existenser kommer med de nya perspektiven i livet, kommer med kärlekssmeket i själens mörka skrymslen och vrår. kommer med insikten att varje stund är unik och fylld av kärlek och kraft. Blott vårt minne av det som varit som hakar på det som är just nu innehåller emellanåt rädslans boja. Denna boja hålla oss från kärlekens frihet att i stunden bejaka vårt sanna väsen, att säga ja till viljan inom oss, säga ja till nya lärdomar, nya erfarenheter och säga ja till att nya områden i det själsliga rummet som ännu styrs av rädsla, smärta och förminskande belyses och får komma ut i ljuset och försvinna i kärlekskraftens smekning.

Trummande vid Förtifesten

Trummande vid Förtifesten

Skrivet 15 juni:

Dagen i sig, den dag då jag föddes för förtio år sedan är ju väldigt speciell för mig så klart. Den markerar mitt första andetag. Oberoende vad du tror eller upplever om det som sker före och efter födelsepunkten och dödspunkten så markerar det första andetaget levnadspunternas start såsom jag uppfattar livet. Att hedra, ära och älska min egenfödelsedag innebär att älska mig själv. Den kärlek som utgår inifrån och manifesterar sig utåt, kärleken som manifesterar sig i att jag finns till och varje punkt är unik i din sinnerliga upplevelse.

Jag höll en fest för att fira mig själv och det var uppskattat av mig själv och hos dem som kom.

Tagged , . Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *