Jara-runan för 7/3, 2012
Jara-runan för årsväxt och låta handlingar flyta naturligt.
Jara-runan har jag skrivit om tidigare 27/2 och 24/1 förutom årsväxten vill jag lyfta fram kvinnlig sexualitet och att låta jara-runan var som en symbol för sexualitet med relation. Det är två vinklar som står i relation till varandra. På papper kan man rita dem som runda och för mitt intre så rör de sig om varandra i en cirkulär dans eller rörelse.
Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan
Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
AV SARA MARTELIUS
PUBLICERAD 9 OKTOBER 2009 20.00 | UPPDATERAD 10 OKTOBER 2009 14.20
De är inte gifta på pappret men det spelar ingen roll. När Åsa Åkesdotter och Susanna Koci sa ja till varandra blev de det första gaypar som vigdes av Sveriges asatrosamfund.
HÖRBY-WIEN. Första gången de sågs var på en motorcykelträff för kvinnor i Finland. Åsa Åkesdotter var med i den svenska underavdelningen och Susanna Koci i den österrikiska. Under en båttur la den rödblonda svenskan märke till brunetten med svart ring i örat. På kvällen var det uppsluppen karaokekväll och de båda kvinnorna fann sig sjunga duett med varandra. Låten? Roxettes ”Listen to your heart”
– Jag är vanligtvis inte så flirtig, men jag kom på mig själv med att röra vid henne, berättar Åsa Åkesdotter. Hon hade vackra ögon och det kändes som att kemin funkade.
– Jag tänkte: Hon är för ung. Glöm det! säger Susanna Koci.
Kvällen fortsatte med lägereld vid stranden och midnattsdopp. Dagen efter var det dans.
– Sedan dess är vi ett par, fastslår Susanna Koci.
Drygt ett år senare sitter den 49-åriga österrikiskan på Gustav Adolfs torg med en kaffe och ciabatta framför sig och kan inte sluta le mot sin 32-åriga fru. Höstsolen förstärker alla färger och vilka nyanser är vackrare än dem man ser i sin älskades hår när man inte setts på två veckor. Susanna Koci har kommit med morgonplanet från Wien för att tillbringa helgen med Åsa Åkesdotter. Eftersom de fortfarande lever i olika länder turas de om att besöka varandra var sin helg i månaden.
En större del av sommaren tillbringade de dock tillsammans. De reste i Österrike, Italien och till franska Rivieran. Och i början av augusti gifte de sig under medeltidsveckan i Visby. Tanken om giftermål inleddes med att Åsa Åkesdotter skickade en länk till Susanna Koci om att gaybröllop skulle bli lagligt i Sverige. I Österrike finns inte ens partnerskapslag.
– Eftersom Susi är österrikisk medborgare kan vi inte gifta oss ”på pappret”. Men för oss handlar det ändå om kärleken och inte vad som är inskrivet hos någon myndighet, säger Åsa Åkesdotter.
Kyrkligt bröllop var det aldrig tal om. Sedan länge är Åsa Åkesdotter engagerad i asatron. Utanför sitt hus i Hörby har hon planterat en cirkel av träd som fungerar som ceremoniområde. För ett tag sedan samlade hon ett tjugotal troende där.
– Vi tackade gudarna för allt vi fått under året. Och sedan drack vi till deras ära.
Att bröllopsceremonin skulle hållas av en gode, motsvarigheten till präst inom asatron, som dessutom är god vän till Åsa Åkesdotter, var därför självklart. Han skrev om texten så att den skulle passa för ett gaybröllop eftersom det var första gången ett sådant utfördes i det här sammanhanget.
– Susi hade lite problem med gammelsvenskan.
– Nej, Åsa hade spelat in det så bra så jag hade kunnat öva, säger Susanna Koci.
Hon är till skillnad från Åsa Åkesdotter med i kyrkan men tvekade aldrig att gifta sig inom asatron.
– Jag tyckte det verkade intressant att man har fler gudar än en att vända sig till.
Tanken var att de skulle gifta sig helt själva utan några gäster.
– Men jag var dum nog att nämna för mamma att jag köpt bröllopskläder, berättar Åsa Åkesdotter.
Hennes föräldrar fick bara veta att ceremonin skulle hållas av någon som hette Håkan och bodde i Halmstad, men uppgiften knäcktes lätt av en polis i släkten. Och så fick de plötsligt flera vittnen.
– Det var trevligt att de kom men tur att jag fick reda på det innan. Annars hade jag nog svimmat.
Nu har paret sin framtid att fundera över. I januari ska Åsa Åkesdotter flytta på halvtid till Österrike och bo där två veckor i taget. Jobbet med att skapa hemsidor kan delvis skötas på distans.
– Sedan måste vi bestämma oss för var vi ska bo permanent. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Sverige, säger Susanna Koci.
Hon har en tjugoårig dotter men har tidigare varit rädd för att binda sig.
– Det här var första gången jag hittade någon jag ville säga ja till.
Susanne Koci betraktar kvinnan i sitt liv.
– Vår relation är som en resa. Det känns som att vi har en djup samhörighet och att jag egentligen har känt dig mer än ett år.
Åsa Åkesdotter stryker sin fru över kinden.
– Jag har träffat den mest underbara kvinnan. Det är det värt att åka hela vägen till Österrike för.
Shared via AddThis
Diser, kvinnor och män, ettiketter
Hmm, fyra personer har röstat på att vid Disablot firas Disorna, alla feminina krafter. Är detta rätt så har du vunnit ett leende från Frigga, för det är rätt.
Inom Forn Sed så firas och helighålls det feminina skapandet och varandet. Jag tycker att vi män kan bli klart bättre på att lyssna och stilla våra inre och ge kvinna mer plats, mer hänsyn för den som hon är, för att vi är olika men klart lika värda som människor. Vi är relativa varelser, jämför hela tiden det som är med något annat. Utifrån detta så kan vi inte berätta fullt ut så att en som lyssnar helt förstår hur det tex. är att vara kvinna eller man. Har du varit något annat?
Jag ledde ett skapande samtal med män under Urvision i sommras. Det var några män som opponerade sig att överhuvudtaget bruka ettiketterna kvinna och man, ville först och främst se sig och andra som människa. Detta är vi klart båda.
I vårt samhälle och kultur i Sverige idag så uppfostrar vi flickor att relatera till och pojkar att fylla en funktion. Tyvärr så försvinner det relationsbasserade varandet för männen mer och mer desto äldre han blir om han inte är villig att jobba med sig själv. För harmoniska människor relaterar till det utanför sig själv och sig själv samtidigt som de fyller en funktion i livets mångfaseterade varande.
Kvinnor och män är lika värda men olika! Låt oss fira likheter såsom skillnader. Jämstäldighets debbatt och feminister ”skjuter ofta fel” när de annamar stereotypt manligt beteende och vi män har ansvar att lyssna, att relatera till det feminina, till kvinnor. Jag är där jag själv måste jobba på att bryta min uppväxts mönster, lyssna på min kära Anne-Li för hon är vis.
super feministeverket – super manligist – fitt o pittstim
Slö lyssnade på en radio kanal idag medan bröd packades i rätt mängd på timmjobbet.
Hörde helt plötsligt ord som fångade mitt öras uppmärksamhet: super feminist! Det hänvisades till en person som inte hör hit just nu.
Det väcker tanken, det är säkert helt OK att vara feminist och till och med super feminist, men är det då ok att vara maskulinist?
Det finns inte ens ett ord för att vara för det är politikst inkorrekt på en skalla som skjuter i höjden att vara för det manliga. Eller lever jag i det som varit?
I första hand är varelser med två ben som kallas människa på svenska, just detta: Människa sekundärt är vi kvinna och man. Hur vi förhåller oss till oss själva och det som är utanför oss, den andra typen av människa berättar för dig själv vem du är och framför allt vad du har för synsätt på dig själv och hur det hänger samman med de andra och det kollektiv eller kultur som du är en del av.
Att vara feminist och för kvinnas rättigheter och för jämlikhet är liksom något som tas nästan för givet i min lilla värld och umgänges krets.
Pittstim 15 berättelser om att vara kille, en antologi av 80-tals killar, 15 killar som skriver om våld, våldtäktsförsök, misshandel, ätstörningar och visar på vilket sjukt system som killar tvingas gå med i för att vara en cool kille. Det är 15 rätt hårda slag mot mansrollen.
Spännande synkroniskt, just läst bok om manlighet och ett litet tag senare så kommer denna bok som tar just upp detta med män som brottas med uppfattningen om vad en man är och hur ”HAN” beteer sig.
Så nu finns boken som hänvisar till Fittstim som kom 1999 av bland annat Linda Skugge och Belinda Olsson och Karolina Ramqvist.
För mig som skriver om böckerna och inte har läst någon av dem så gillar jag att det finns två, en för kvinner, av kvinner o en för män, av män. Kanske det behövs Misfittor och MissPittar, där det vänds på steken och ser på annat perspektiv. Speciellt med tanke på HBT och alla olika identitetiska nivåer och fasetter som det finns idag!
Våren har kommit!
Vårjämningen har passerat och ljuset ökar dag för dag. En härlig tid! Snö ligger på marken utanför, lite här i Järna och snökristallens tid är räknad. När jag öppnande dörren till balkongen så möttes öronen av fågelkvitter. Kvitt, kvitt, som ett löfte in i kroppen som spritter till och ett danssteg eller två smeker balkongens betonggolv.
Bilder av sommarens utevarande med lättklädd kropp, med bad, utesovande under bar himmel, resor till fränkor och fränder och trummande extasdans i midsommarthögtiden.
Bore, den kalle dröjer sig ännu kvar och älskar sina snökristaller och fyller luften med skirhet, hans kalla hand smeker ännu din kind. Tiden är dock räknad, strax, strax, snart, snart kommer han att dra sig norröver.
Det är kiftatuk-tid för SkallePer, tiden mellan vårjämning och sommarvända, sommarsolståndet. Mjuka, savande grenar att bedja inför och tacka för att sedan omforma till kiftatukar, små knoddar som välsignar livet, Gudinna och Gudens sammanfogande som skapar liv. Kvinna och Man som skapar liv tillsammans.
Kvinnligt skapande kraft, som är lika naturlig och viktig som Jorden vi går på.
Manlig skapar kraft, lika naturlig och viktig som Luften vi andas.
Detta är symboliskt utryckt i Kiftatuken. Det finns bilder på några ’tukar’ på www.skalleper.com och ”hantverk”. Här är ett smakprov.
Nu kallar skogen, vinden och Bore på SkallePonken att dansa tillsammans en stund, så fram med brummare och flöjt, ja just ja, vandringstaven skall med också!