Ur-runan dragen för 10/3, 2012
Ur-runan ger så härlig feminin omhuldande kraft. Har du träffat på en urko någon gång? Kanske sett en idissla på ett zoo någon stans. Ulliga, med horn och klövar. Audhumla heter urkon i sagan, hon som slickar fram Ymer som skrikande kommer till liv. Läser i Illustrerad vetenskap om vad forskarna tror fanna innan big bang. Sagan säger oss att det var Audhumbla.
Myskoxeko med kalv
Så det är tydligt att den feminina principen är danande och skapande på många olika sätt. Vi leve i en kultur som är uppbyggd och danad av män på maskulint sätt och maskulina principer. Sveriges kultur är överlag mycket jämbördigt mellan kvinnor och män speciellt jämfört med andra länder och kulturer. Vi är människor och alla människor är lika värda men olika och olikheterna skapar mångfald som ge dynamik och skapade av nya fasetter.
Kvinnlig förmåga till omhuldande, omvårdnad och skapande av relation finns på grund av hålrummet. Det tomma där nytt liv får fram, om det så är en ny människa eller annat skapande. Vi män gör detta också, vi har i vår feminina princip förmågan att göra samma.
Jag upplever att männskligheten är på väg mot en tillvaro där vi harmoniserar mellan maskulint och feminint och på sikt skapar samhällen och kulturer som är byggda på jämbördighet mellan kvinnligt och manligt. Inte lika, men jämvärda!
Idag kanske ur-feminin kraft kan få röra på sig och bli friare och bryta ned gamla band och strukturer. Audhumla slickar fram Ymer som var tvåkönad! Så det ge en indikation på att harmonisera mellan dessa två principer.
Jara-runan för 7/3, 2012
Jara-runan för årsväxt och låta handlingar flyta naturligt.
Jara-runan har jag skrivit om tidigare 27/2 och 24/1 förutom årsväxten vill jag lyfta fram kvinnlig sexualitet och att låta jara-runan var som en symbol för sexualitet med relation. Det är två vinklar som står i relation till varandra. På papper kan man rita dem som runda och för mitt intre så rör de sig om varandra i en cirkulär dans eller rörelse.
Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan
Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
AV SARA MARTELIUS
PUBLICERAD 9 OKTOBER 2009 20.00 | UPPDATERAD 10 OKTOBER 2009 14.20
De är inte gifta på pappret men det spelar ingen roll. När Åsa Åkesdotter och Susanna Koci sa ja till varandra blev de det första gaypar som vigdes av Sveriges asatrosamfund.
HÖRBY-WIEN. Första gången de sågs var på en motorcykelträff för kvinnor i Finland. Åsa Åkesdotter var med i den svenska underavdelningen och Susanna Koci i den österrikiska. Under en båttur la den rödblonda svenskan märke till brunetten med svart ring i örat. På kvällen var det uppsluppen karaokekväll och de båda kvinnorna fann sig sjunga duett med varandra. Låten? Roxettes ”Listen to your heart”
– Jag är vanligtvis inte så flirtig, men jag kom på mig själv med att röra vid henne, berättar Åsa Åkesdotter. Hon hade vackra ögon och det kändes som att kemin funkade.
– Jag tänkte: Hon är för ung. Glöm det! säger Susanna Koci.
Kvällen fortsatte med lägereld vid stranden och midnattsdopp. Dagen efter var det dans.
– Sedan dess är vi ett par, fastslår Susanna Koci.
Drygt ett år senare sitter den 49-åriga österrikiskan på Gustav Adolfs torg med en kaffe och ciabatta framför sig och kan inte sluta le mot sin 32-åriga fru. Höstsolen förstärker alla färger och vilka nyanser är vackrare än dem man ser i sin älskades hår när man inte setts på två veckor. Susanna Koci har kommit med morgonplanet från Wien för att tillbringa helgen med Åsa Åkesdotter. Eftersom de fortfarande lever i olika länder turas de om att besöka varandra var sin helg i månaden.
En större del av sommaren tillbringade de dock tillsammans. De reste i Österrike, Italien och till franska Rivieran. Och i början av augusti gifte de sig under medeltidsveckan i Visby. Tanken om giftermål inleddes med att Åsa Åkesdotter skickade en länk till Susanna Koci om att gaybröllop skulle bli lagligt i Sverige. I Österrike finns inte ens partnerskapslag.
– Eftersom Susi är österrikisk medborgare kan vi inte gifta oss ”på pappret”. Men för oss handlar det ändå om kärleken och inte vad som är inskrivet hos någon myndighet, säger Åsa Åkesdotter.
Kyrkligt bröllop var det aldrig tal om. Sedan länge är Åsa Åkesdotter engagerad i asatron. Utanför sitt hus i Hörby har hon planterat en cirkel av träd som fungerar som ceremoniområde. För ett tag sedan samlade hon ett tjugotal troende där.
– Vi tackade gudarna för allt vi fått under året. Och sedan drack vi till deras ära.
Att bröllopsceremonin skulle hållas av en gode, motsvarigheten till präst inom asatron, som dessutom är god vän till Åsa Åkesdotter, var därför självklart. Han skrev om texten så att den skulle passa för ett gaybröllop eftersom det var första gången ett sådant utfördes i det här sammanhanget.
– Susi hade lite problem med gammelsvenskan.
– Nej, Åsa hade spelat in det så bra så jag hade kunnat öva, säger Susanna Koci.
Hon är till skillnad från Åsa Åkesdotter med i kyrkan men tvekade aldrig att gifta sig inom asatron.
– Jag tyckte det verkade intressant att man har fler gudar än en att vända sig till.
Tanken var att de skulle gifta sig helt själva utan några gäster.
– Men jag var dum nog att nämna för mamma att jag köpt bröllopskläder, berättar Åsa Åkesdotter.
Hennes föräldrar fick bara veta att ceremonin skulle hållas av någon som hette Håkan och bodde i Halmstad, men uppgiften knäcktes lätt av en polis i släkten. Och så fick de plötsligt flera vittnen.
– Det var trevligt att de kom men tur att jag fick reda på det innan. Annars hade jag nog svimmat.
Nu har paret sin framtid att fundera över. I januari ska Åsa Åkesdotter flytta på halvtid till Österrike och bo där två veckor i taget. Jobbet med att skapa hemsidor kan delvis skötas på distans.
– Sedan måste vi bestämma oss för var vi ska bo permanent. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Sverige, säger Susanna Koci.
Hon har en tjugoårig dotter men har tidigare varit rädd för att binda sig.
– Det här var första gången jag hittade någon jag ville säga ja till.
Susanne Koci betraktar kvinnan i sitt liv.
– Vår relation är som en resa. Det känns som att vi har en djup samhörighet och att jag egentligen har känt dig mer än ett år.
Åsa Åkesdotter stryker sin fru över kinden.
– Jag har träffat den mest underbara kvinnan. Det är det värt att åka hela vägen till Österrike för.
Shared via AddThis
Brokeback Mountain – kärleken har inget kön
Fick en fråga om filmen Brokeback Mountain, är den bra?
Jag tycker det och motiven är flera. Bildspråk och ljudspråk är för mig vackra. Musiken är sparsmakad och förekommer klart medvetet. Jag gillar inte så väldigt country musik, men när det inte förekommer så mycket så kan jag stå ut.
Naturen är storslagen och dialogerna är knappa vilket gör att små gester och de ordsom sägs väger så mycket mer.
De två männen som skilldras i filmen blir kära under en sommar då de vaktar får tillsammans på berget Brokeback. De är issolerade och båda haremotionell problematik i ryggsäcken med sin fadersfigur. Så rent psykologiskt så har de ”skräp” i sina psyken när det gäller att relatera till sin inre far och detta gör att de vill ta in fader arketypen i sig.
Men kärleken har inget kön och personerna Jack och Ennis förlöser inte sina inre smärtor och det är något vackert i detta samtidigt som jag tycker det är tragiskt.
Diser, kvinnor och män, ettiketter
Hmm, fyra personer har röstat på att vid Disablot firas Disorna, alla feminina krafter. Är detta rätt så har du vunnit ett leende från Frigga, för det är rätt.
Inom Forn Sed så firas och helighålls det feminina skapandet och varandet. Jag tycker att vi män kan bli klart bättre på att lyssna och stilla våra inre och ge kvinna mer plats, mer hänsyn för den som hon är, för att vi är olika men klart lika värda som människor. Vi är relativa varelser, jämför hela tiden det som är med något annat. Utifrån detta så kan vi inte berätta fullt ut så att en som lyssnar helt förstår hur det tex. är att vara kvinna eller man. Har du varit något annat?
Jag ledde ett skapande samtal med män under Urvision i sommras. Det var några män som opponerade sig att överhuvudtaget bruka ettiketterna kvinna och man, ville först och främst se sig och andra som människa. Detta är vi klart båda.
I vårt samhälle och kultur i Sverige idag så uppfostrar vi flickor att relatera till och pojkar att fylla en funktion. Tyvärr så försvinner det relationsbasserade varandet för männen mer och mer desto äldre han blir om han inte är villig att jobba med sig själv. För harmoniska människor relaterar till det utanför sig själv och sig själv samtidigt som de fyller en funktion i livets mångfaseterade varande.
Kvinnor och män är lika värda men olika! Låt oss fira likheter såsom skillnader. Jämstäldighets debbatt och feminister ”skjuter ofta fel” när de annamar stereotypt manligt beteende och vi män har ansvar att lyssna, att relatera till det feminina, till kvinnor. Jag är där jag själv måste jobba på att bryta min uppväxts mönster, lyssna på min kära Anne-Li för hon är vis.