Ett sjunkande skepp – – – samhälle i kollaps

Vår civilasation är ett sjunkande skepp!

så maånga vet att det är på väg ned och på väg mot en kollaps. Arter och livsformer som vi människor har ihäl är som att borra hål i skrovet på skeppet som är livet.

Alla kemiska substanser som vi skapar och omger oss med för att kontrolera liv i vår omvärld och även i våra kroppar borrar så att säga hål på skrovet. 

Helande för våra attityder till oss själva

Helande till gemenskap med varandra och livet som finns kring människa, dig och mig hela tiden!

Helande innebär livsupprätthållande omständigheter.

Helt innebär att det fungerar och att det är flöde i den del eller helheten.

företag som endast inriktar sig som mål att finansiella vinningen är den som är värdefull skapar ohelt system.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170376352

 

 

 

 

 

Självvinning finns i systemet och systemet är vår ekonomi som är det sätt som vi råder förhållanden mellan människor. MEN det är MÄN som bestämmt hur det skall fungera och den heliga maskulina vårdande, vidmakthållande FEMININT förhållningsätt som förstör.

Förlust av relationsförhållande till oss själva och till den levande naturen gör att vi bit för bit begår kollektivt självmord. Liv och andra organismer kommer att klara sig men framtida generationer människor är de som först och främst kommer att bli utan livsupprätthållande omständigheter.

Kanske vi förtjänar det?
(vi är människorna, de andra varelser som vi har ihäl gör det inte!)

Kvinnocirklar och Manshelighet

Kvinnocirklar och Manshelighet

Ibland undrar jag lite om oss män.
Ser många gånger inlägg på Facebook och blogosfären om, av, för, med Kvinna. Kvinnokraft, Prästinneutbildning etc.
Vad med männen?
Det har varit o är dominant patriarkat styre och synsätt i vår västkultur, o kanske hela världen också.
Behövs det utveckling av det maskulina?
Är männen färdiga och nu är det Kvinnas tur?
Knappast skulle jag vilja påstå.

Det heliga i mannen är ännu att upptäcka i var man.

I min upplevelse så är det av värde att vi män växer till att hela det snedvridna i det maskulina morfiskafältet.
Det går att beskriva som att vi män utvecklar och är mer klara över vår feminina sida.
Men vad är det?
– Att bli av med aggression som vi håller kvar vid som identifikation.
– Att öka förståelse för känsloliv och relationer med sig själv och med det kring var och en.
Dessa två delar upplever jag som av stort värde.

Vi har kraft. Muskulär kraft, Själslig kraft, Andlig kraft.

vildman

Dansa med det vilda.

Jag upplever hur mannen i historien, detta fortsätter nu i modern tid, skall bemästra, kontrollera både sig själv och det kring honom om det är;

  • Kvinnan/Partnern
  • Naturen
  • Barnen
Släppa bördor och gå med Livet.

Släppa bördor och gå med Livet.

Allt för att äga och skapa någon trygghet. Men livet är inte tryggt. Livet är en dans som har en rytm och rörelse.

Att helighålla det heliga i:

  • Kvinna och Man,
  • i Naturen
  • Skapa Skönhet är att dansa med,
  • Rikta kraft och tid.

Du som är man och som bor i Stockholmstrakten, hör av dig om du vill utveckla dessa förmågor!

Nagellack. Är det feminint eller maskulint?

image

Reflektioner om vad som är kvinnligt o manligt fortsätter.
Hittade en hemsida som skapat nageltrång för män Alphanail.com. På skoj köpte jag och fick hem idag.

Är jag mindre man för mina metallicblå naglar, lite vasst filade?

Finns de verkligen något som är klart det ena eller de andra förutom hur barn blir till(rent generellt eftersom donation o surrogat utvecklas mer och mer).

Fornsedens saga beskriver två stammar av trä, två olika typer som människa danas av. Med andra ord grundläggande olika. Hur sankt och viktigt detta är väljer du själv så klart. Tänk om det är så att vi kvinna och man är olika från början och der har inget att göra med lika eller olika värde. Bara att vi funkar olika och skillnaderna kan vi hylla, premiera för det är de som skapar dynamiken.

Som utövande av sejd eller shamanism leker jag gärna med dessa ramar, provocerar och speglar för att vi alla skall upptäcka mer av oss själva. Falla in i mitten inombords innanför alla ramar, föreställningar o kulturella ramar.

Falla in mjukt i dig själv, som du är just nu, hela tiden!

Ny era med det feminina eller…

httpv://youtu.be/k_pLmq8d7Mk

 

Ny era av helighållande av det heligt feminina är det mig sagt att vi är i nu. När jag ser videon så undrar jag klart om det är så. Så mycket känslor och tankar om mig själv, om kvinna flödar i mig.

Som man skäms jag för medbröder som tror sig ha rätten att skriva så till kvinnor. Egentligen så spelar det kanske mindre roll vilket kön som avsändare och mottagare är, att överhuvudtaget skriva och känna så om andra människor berättar så klart mer om sändaren än mottagaren!

Glad och tacksam till människorna i videon att de kliver fram och berättar om hur de blir behandlade!

Alla ord av hat, våld, fördömelse är något som sändaren bär inombords och mottagarna, i  detta fall kvinnor, berättar att du har detta i dig.

Vad har du, man för rätt att ösa ur dig ditt eget hat och förakt på andra, på kvinna?

Vi män är alla födda av kvinna. Jorden och Naturen som vi lever i ger oss liv, föder oss och när oss och är som en moder för oss alla!

Att vi alla bryr oss om oss själva och de kring oss, att Jorden och naturen är livsviktigt för vår egen och nästkommande generationer vet vi alla idag. Bryr vi oss? Eller är det köpa, slänga som gäller?

Män är ansvariga för sin kåthet!

Vi män bör kunna ta hand om vår egen sexuella styrka och inte ge bort den o skylla från oss på kvinna!

Blir man erotiskt tänd när han ser kvinna är det hans eget beslut hur han svara an på denna energirörelse i honom och vad han gör med sin erotiska tändning. Skall man våga tala klarspråk så är det mannens egenansvar om han blir kåt av att se kvinna.

Många män är omedvetna om sin egen dialog inne i huvudena. Som du förstår så menar jag två huvuden. Inte för att du nog inte vet vad jag pratar om. Guden Frey i Fornsedens myt har ett svärd som det beskrivs kan slåss utav sig själv. Män som så att säga har ett svärd i brallan o bara låter det svärdet svinga och leva sitt liv och han är den som följer detta så att sväredet kan hamna i vilken skida som helst….

ja vilken skalle tänker han med? 

I myten ger Frey bort sitt svärd för att vinna sin gemål, Gerd. Vi män förlorar något men vi vinner också något! Har du upptäckt vad?

Män och vår kultur har levt tillräckligt länge i villfarelsen att vi inte bär ansvar för vår egen tändning och ger bort kraften till kvinna och då även skyller på henne.

Hon bör svara på det som sker inom henne likväl som han och som kvinnan på bilden säga stop o belägg! Sluta tro att du är ett offer för din egen erotiska stämning!

Kvinna som hon skall vara?

Kvinna som hon skall vara?

image

När du kvinna ser en bild som denna, vad känner du?
Vad tänker du om dig själv?

När du man ser denna bild, vad känner du?
Vad tänker du?

Ur-runan dragen för 10/3, 2012

Ur-runan dragen för 10/3, 2012

image

Ur-runan ger så härlig feminin omhuldande kraft. Har du träffat på en urko någon gång? Kanske sett en idissla på ett zoo någon stans. Ulliga, med horn och klövar. Audhumla heter urkon i sagan, hon som slickar fram Ymer som skrikande kommer till liv. Läser i Illustrerad vetenskap om vad forskarna tror fanna innan big bang. Sagan säger oss att det var Audhumbla.

image

Myskoxeko med kalv

Så det är tydligt att den feminina principen är danande och skapande på många olika sätt. Vi leve i en kultur som är uppbyggd och danad av män på maskulint sätt och maskulina principer. Sveriges kultur är överlag mycket jämbördigt mellan kvinnor och män speciellt jämfört med andra länder och kulturer. Vi är människor och alla människor är lika värda men olika och olikheterna skapar mångfald som ge dynamik och skapade av nya fasetter.
Kvinnlig förmåga till omhuldande, omvårdnad och skapande av relation finns på grund av hålrummet. Det tomma där nytt liv får fram, om det så är en ny människa eller annat skapande. Vi män gör detta också, vi har i vår feminina princip förmågan att göra samma.

Jag upplever att männskligheten är på väg mot en tillvaro där vi harmoniserar mellan maskulint och feminint och på sikt skapar samhällen och kulturer som är byggda på jämbördighet mellan kvinnligt och manligt. Inte lika, men jämvärda!

Idag kanske ur-feminin kraft kan få röra på sig och bli friare och bryta ned gamla band och strukturer. Audhumla slickar fram Ymer som var tvåkönad! Så det ge en indikation på att harmonisera mellan dessa två principer.

Jara-runan för 7/3, 2012

Jara-runan för 7/3, 2012

Jara-runan för årsväxt och låta handlingar flyta naturligt.

Jara-runan har jag skrivit om tidigare 27/2 och 24/1  förutom årsväxten vill jag lyfta fram kvinnlig sexualitet och att låta jara-runan var som en symbol för sexualitet med relation. Det är två vinklar som står i relation till varandra. På papper kan man rita dem som runda och för mitt intre så rör de sig om varandra i en cirkulär dans eller rörelse. Fortsätt läsa

Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan

Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt

AV SARA MARTELIUS
PUBLICERAD 9 OKTOBER 2009 20.00 | UPPDATERAD 10 OKTOBER 2009 14.20

 

De är inte gifta på pappret men det spelar ingen roll. När Åsa Åkesdotter och Susanna Koci sa ja till varandra blev de det första gaypar som vigdes av Sveriges asatrosamfund.

HÖRBY-WIEN. Första gången de sågs var på en motorcykelträff för kvinnor i Finland. Åsa Åkesdotter var med i den svenska underavdelningen och Susanna Koci i den österrikiska. Under en båttur la den rödblonda svenskan märke till brunetten med svart ring i örat. På kvällen var det uppsluppen karaokekväll och de båda kvinnorna fann sig sjunga duett med varandra. Låten? Roxettes “Listen to your heart”

– Jag är vanligtvis inte så flirtig, men jag kom på mig själv med att röra vid henne, berättar Åsa Åkesdotter. Hon hade vackra ögon och det kändes som att kemin funkade.
– Jag tänkte: Hon är för ung. Glöm det! säger Susanna Koci.

Kvällen fortsatte med lägereld vid stranden och midnattsdopp. Dagen efter var det dans.
– Sedan dess är vi ett par, fastslår Susanna Koci.

Drygt ett år senare sitter den 49-åriga österrikiskan på Gustav Adolfs torg med en kaffe och ciabatta framför sig och kan inte sluta le mot sin 32-åriga fru. Höstsolen förstärker alla färger och vilka nyanser är vackrare än dem man ser i sin älskades hår när man inte setts på två veckor. Susanna Koci har kommit med morgonplanet från Wien för att tillbringa helgen med Åsa Åkesdotter. Eftersom de fortfarande lever i olika länder turas de om att besöka varandra var sin helg i månaden.

En större del av sommaren tillbringade de dock tillsammans. De reste i Österrike, Italien och till franska Rivieran. Och i början av augusti gifte de sig under medeltidsveckan i Visby. Tanken om giftermål inleddes med att Åsa Åkesdotter skickade en länk till Susanna Koci om att gaybröllop skulle bli lagligt i Sverige. I Österrike finns inte ens partnerskapslag.

– Eftersom Susi är österrikisk medborgare kan vi inte gifta oss “på pappret”. Men för oss handlar det ändå om kärleken och inte vad som är inskrivet hos någon myndighet, säger Åsa Åkesdotter.

Kyrkligt bröllop var det aldrig tal om. Sedan länge är Åsa Åkesdotter engagerad i asatron. Utanför sitt hus i Hörby har hon planterat en cirkel av träd som fungerar som ceremoniområde. För ett tag sedan samlade hon ett tjugotal troende där.
– Vi tackade gudarna för allt vi fått under året. Och sedan drack vi till deras ära.

Att bröllopsceremonin skulle hållas av en gode, motsvarigheten till präst inom asatron, som dessutom är god vän till Åsa Åkesdotter, var därför självklart. Han skrev om texten så att den skulle passa för ett gaybröllop eftersom det var första gången ett sådant utfördes i det här sammanhanget.

– Susi hade lite problem med gammelsvenskan.
– Nej, Åsa hade spelat in det så bra så jag hade kunnat öva, säger Susanna Koci.

Hon är till skillnad från Åsa Åkesdotter med i kyrkan men tvekade aldrig att gifta sig inom asatron.
– Jag tyckte det verkade intressant att man har fler gudar än en att vända sig till.

Tanken var att de skulle gifta sig helt själva utan några gäster.
– Men jag var dum nog att nämna för mamma att jag köpt bröllopskläder, berättar Åsa Åkesdotter.

Hennes föräldrar fick bara veta att ceremonin skulle hållas av någon som hette Håkan och bodde i Halmstad, men uppgiften knäcktes lätt av en polis i släkten. Och så fick de plötsligt flera vittnen.
– Det var trevligt att de kom men tur att jag fick reda på det innan. Annars hade jag nog svimmat.

Nu har paret sin framtid att fundera över. I januari ska Åsa Åkesdotter flytta på halvtid till Österrike och bo där två veckor i taget. Jobbet med att skapa hemsidor kan delvis skötas på distans.
– Sedan måste vi bestämma oss för var vi ska bo permanent. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Sverige, säger Susanna Koci.

Hon har en tjugoårig dotter men har tidigare varit rädd för att binda sig.
– Det här var första gången jag hittade någon jag ville säga ja till.

Susanne Koci betraktar kvinnan i sitt liv.
– Vår relation är som en resa. Det känns som att vi har en djup samhörighet och att jag egentligen har känt dig mer än ett år.

Åsa Åkesdotter stryker sin fru över kinden.
– Jag har träffat den mest underbara kvinnan. Det är det värt att åka hela vägen till Österrike för.


Shared via AddThis

Brokeback Mountain – kärleken har inget kön

Fick en fråga om filmen Brokeback Mountain, är den bra? 

Jag tycker det och motiven är flera. Bildspråk och ljudspråk är för mig vackra. Musiken är sparsmakad och förekommer klart medvetet. Jag gillar inte så väldigt country musik, men när det inte förekommer så mycket så kan jag stå ut.

Naturen är storslagen och dialogerna är knappa vilket gör att små gester och de ordsom sägs väger så mycket mer.

De två männen som skilldras i filmen blir kära under en sommar då de vaktar får tillsammans på berget Brokeback. De är issolerade och båda haremotionell problematik i ryggsäcken med sin fadersfigur. Så rent psykologiskt så har de “skräp” i sina psyken när det gäller att relatera till sin inre far och detta gör att de vill ta in fader arketypen i sig.

Men kärleken har inget kön och personerna Jack och Ennis förlöser inte sina inre smärtor och det är något vackert i detta samtidigt som jag tycker det är tragiskt.