Brokeback Mountain – kärleken har inget kön

Fick en fråga om filmen Brokeback Mountain, är den bra? 

Jag tycker det och motiven är flera. Bildspråk och ljudspråk är för mig vackra. Musiken är sparsmakad och förekommer klart medvetet. Jag gillar inte så väldigt country musik, men när det inte förekommer så mycket så kan jag stå ut.

Naturen är storslagen och dialogerna är knappa vilket gör att små gester och de ordsom sägs väger så mycket mer.

De två männen som skilldras i filmen blir kära under en sommar då de vaktar får tillsammans på berget Brokeback. De är issolerade och båda haremotionell problematik i ryggsäcken med sin fadersfigur. Så rent psykologiskt så har de “skräp” i sina psyken när det gäller att relatera till sin inre far och detta gör att de vill ta in fader arketypen i sig.

Men kärleken har inget kön och personerna Jack och Ennis förlöser inte sina inre smärtor och det är något vackert i detta samtidigt som jag tycker det är tragiskt.

3 reaktioner till “Brokeback Mountain – kärleken har inget kön”

  1. Det låter som något som kan intressera mig…en film som jag kan rekommendera är filmen Bolt. Det är en animerad Walt Disney film som är både rolig och känslosam. Ha det gott/ Helené

  2. Hej älskade vän.. hoppas allt är bra med dig!
    Saknar dig lite, dina kloka ord osv… 🙂
    “Kärleken har ingen ålder och Kärleken har inget kön” tror att det är det enda som är sant som alla vet innerst inne men en del vågar inte att bekräfta det…
    hör gärna av dig vännen
    Kram

    1. Hej Nettan,
      ja, det kan göra ont att bekräfta kärleken, när vi gör det så ser vi ofta oss själva klarare och vår egen innre smärta blir tydligare för oss och det gör ont varvid vi ofta flyr från kärleken, kommer tillbaka tillden som ett bi till honung, flyr i smärta. Fram och tillbaka tills måhända hela vår innre väv är fri från räddslor.
      kramar t dig o barnen,
      SkallePer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *