Höstens Mörkertid

i höstens mörkertid
vandra vi ned mot
myllan.
ned i själens ohörda
skrymslen följes
rot ned i osedda
rum.

Anmödrar giv visdom
och värmande hand om
hjärtats smärta och hågens
osäkerhet.

Anfäder giv handens kraft
till agerande för
myllans välmående
och själrummens
rening.

Ned i mörkersvila
till, stillhet i håg och kropp.

Träden drar in klorofyllen från bladen och ger sin hyllning till Solens kraftgenom att i mångfalld eka solstrålars skiftande nyanser. 
Bladeb blir till mylla och näri g åt kommande generationer och årsväxter. 

Mitt mellan, innan det spricker

Naken är Moder Natur,
Kylande iskristaller har tackat för sin korta tid
Denna vintern.
Storsjön är ännu klädd av Is,
det första öppna vattnet har kommit i dager.
Knoppar sluter fortfarande om
Grönabladens skira grönhet.

Det är en väntans tid på
bladfödelse och värmestrålar.