Det lyser vår

Jaa!

Det har sannerligen vänt och blor ljusare. Det är första vår solen fast det är några minusgrader och några snöhögar finns.

På lördag firas det Disablot med blotlaget Forn Sed Södermanland för det feminint vackra i livet som när och föder fram liv!
Diser är ett ord i asatro och fornsed för alla de gudinnor, naturmakter som är av feminin funktion och karaktärsdrag. Många finns det och du känner säkert till Freja, Frigg, Sunna/Sol och Hel. För att nämna några. Andra mindre kända är till exempel; Gna, Lofn, Vaur/Var, Snottra, Sjofn, Syn, Eir och Gefjon.
Var och en av dem har olika karaktärsdrag och andlig funktion som hålles för oss i det fysiska Midgård – det som oftast kallas för verkligheten. Vad deras olika funktioner är kommer säkert i ett annat inlägg eller sida här på skalleper.com!

Här följer några poetiska ord om vad Disatiden innebär för mig.

Disa betyder att det är kallt men att den svaga beröringen av Vårfun upplevs fast hon ännu sover. Att Sols fingrar smeker oss och allt annat under Dag med en lite förändrad färg än innan Solvändan i Jul.

Att Vårfrun rör sig i sin sömn och drömmer om värme och spirande blad och stark äring. Jag som människa kan börja drömma om fikastunder utomhus.

Gå ute och i marken känna den subtila stilla rörelsen från den metafysiska/mytiska fröet som kanske inte ens har kläckt sitt fröskal men är på väg dithän.

För att fira Disa så kan du vara ute och leka burken, ta med godis och kanske något varmt o sött som varm choklad eller som i min barndom, varm saft i termos. Lägg ut godis till platsen du är på tillsammans med linfrö, eller andra frön, som du sprider kring på platsen. Har du mjöd och dryckeshorn så fyll hornet och låt det gå runt lekfullt hur som helst bland er och var och en säger tex. något om vad deras anmödrar betyder för dem eller vad de gillar med den årstid som är just nu.

Plocka ihop allt skräp o alla du haft med dig och tacka platsen rådare när du går därifrån.