En andra våldförd bil

Tänka sig att en gång inom drygt ett år händer det igen, att en asfaltshäst som jag har partnerskap med blir sönderslagen av andra människor!

Juli 2007 blev Jerker, en silverfärgad däckhäst, slagen sönder och samman av ungdomar och så i lördags var det nästa vägspringares tur; Artur en röd gammal volvoherre som vältes upp och ned.

Det är mycket olika känslor som svallar som vågor inom mig. Mest nu är det att ta hand om det praktiska med polis, försäkringsbolag och skrotfrag i Järna där Artur nu vilar och väntar på slakt.

Tingen kommer och går. Att hålla kvar dem och bli besviken när vi förlorar dem skapar ohälsa och frånvaro av flödeskraft.

Ägandet är en illusion där vårdande är ett bättre ord.

4 reaktioner till “En andra våldförd bil”

  1. Du har mina sympatier…min röda Saab blev också våldförd på i somras. Det resulterade i ett trasigt lås och den här gången så ångrar jag att jag hade låst ;).

    Du har så rätt i att äga bara är ett flödesstopp! Men det är inte helt lätt att ändra en grundsyn som delvis är ett resultat av uppfostran (med kärleksfulla intentioner och produkt av ett slitsamt liv där man fick vara rädd om det man hade) och den anda vi lever i idag.

    Man kan ju undra: vad draga för lärdom av detta!
    Jag kan se min…men sen ska det ju sjunka in……

    Jag kan ju fortfarande se vissa paralleller….hm.

    🙂 Ha det gott!

  2. Viktigt är att vårda vad vi håller värdefullt. Att vårda är att se, att bli sedd är att leva.
    Att äga, är det av ondo? Hur skulle en värld utan ägande te sig? Svårt att överblicka. Bra kanske att i stället förhålla sig till ägandet som något mobilt. Att tillåta saker och ting komma och gå i tillit till att det kommer nytt. Att man får precis det man behöver. Och allt det man inte behöver, kanske någon annan behöver. Kretslopp. Ge och ta, Gifu.
    Nu fick du Nibu tillbaka.
    KKK

  3. Näe! Inte igen… på ren svenska och utan omskrivningar, kass!!! 🙁
    Och min skar i hop förra helgen, den som jag köpte förra sommaren… nu ny på g.

  4. Vårdandet är något som passar bättre än ägandet. Det är tråkigt när de föremål som vi vårdar går sönder, ibland är det ju så att de har sitt eget liv och det tar slut och ibland är det så att de tar slut för att vårdandet har misskötts.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *