Is-runan ger oss vatten som är bara vatten och inte lika infiltrerat i andra substanser.
Is när måhända ej så tjänligt såsom vatten. I urkulturen betyder is död. I vår tidsålder tämjer vi materien så att vi håller is och kyla borta och bevarar liv.
Är vi så rädda för ändlighet och det vi ej vet att vi måste bevara och upprätthålla liv till varje pris?
Jag tror att den del av människans medvetande som oftest benämns “egot” är beredd att göra nästan vad som helst för att inbilla sig att man är i det närmaste odödlig, iallafall “jag själv” som person, ett mycket märkligt fenomen egentligen, och mentalt mycket omoget.
Hmm, egot är inte odödligt och det som upplevs som att finnas just nu är inte samma som egot. Det som finns evigt är inte sagan som levts. Det som finns evigt är medvetenheten, varseblivningen att finnas till och att agera. Handlingarna som görs passerar som flytande löv i en bäck. Vissa konsekvenser finns kvar som skapar vibbrationer som ger fler handlingar, som leder till fler handlingar etc.
Att bli fri från egot innebär för mig att bli varse att jag har ett ego, har viljan till att både få och ge, har behov och sedan expandera egot, expandera det som upplevs som “jag” till att inkludera!