Shamanism har sina rötter i de urgamla jägarsamhällena där människan var helt beroende av naturens ”välvilja” för sin överlevnad. Shamanen är stammens budbärare till andevärlden och har som sin främsta uppgift att upprätta balans mellan människa och natur. Det kan innebära likaväl bot som undanröjande av yttre faror eller att ledsaga en död till dödsriket. Allting ses som besjälat och allt hänger samman i livets stora väv. Det är i kommunikationen med naturens mångfald av själslig energi som shamanen har möjlighet att ställa allt till rätta.
Shamanism runt jorden
Shamanism lever kvar i stora delar av världen, i Sydamerika och Asien har den ibland integrerats med den rådande religionen, t ex kristendom och buddism. De shamanska teknikerna är förvånansvärt lika jorden över men de ceremonier och andevarelser som är förknippade med shamanism är kulturellt betingade. I Västeuropa har en levande shamansk tradition återupplivats på 80-talet efter en tusenårig sömn under kristen maktorganisationers förföljelse.
Shamanismen är per se inte en religion för det finns inte en shamanism utan mer priciper och sedan kulturella former, ord och ritualer som är specifika för en viss grupp.
Antroploger kallar ibland området längs med norrapolscirkeln för shamanbältet. För det är där som shamansismen har sina rötter och utövas i alla fall delvis fortfarande i kontinuitet generation till generation.