Det fysiska område som jag kallar mitt hem är på flyt. Det har varit flytande i ett par veckor redan. Det är spännande att märka vad det är för ting som är viktiga för mig att ha. Alltså de som är mer av vikt för att jag skall uppleva ett rum som mitt hem.
Sängen, kaffekoppen, datorn med internet och trumman och täljkniven är några av de viktigare tingesterna som jag vill ha i min närhet.
Jag hade en shamankollega hemma för ett tag sedan, detta innan jag flyttade. Hans kommentar var:
-när jag ser omkring mig i ditt hem, så har du inte så mycket prylar, mest andliga och shaman grejer och hantverks prylar.
nu när jag har kollat igenom och röjt i mina gömmor så märker jag att jag har mycket mer än vad jag trodde.
Brev från 1980-talet har slängts, räkenskaper från min år i USA är en klar befrielse att bli av med även så adressboken från samma tid. Jag har idag ingen kontakt med de människorna så det är mest en belastning att ha kvar.
Tingen triggar minnen i mig som i sin tur triggar emotionella responser som ibland är önskvärda och ibland inte. Ärligt talat så minnena är ofta mer belastande än något som jag vill ha så mycket försvinner från min ägo. Det som har varit är förbi och jag definirerar mig på annat sätt idag.
Detta är en ständig utmaning i mitt liv…
“Prylar är ett satans band när man vill lyfta vingen” skaldade en av mina favoritpoeter Elisabeth Hermodsson
Ja och egentligen är det inte prylarna i sig, utan givetvis hur vi hanterar det inom oss, vad för värdering som vi lägger på föremålet som är det av värde att göra något med. Det vore enkelt för mig att bara slänga det mästa utan att tänka på hur eller vad som händer med förmålet sedan. Sedan är det även tanken – jag kanske behöver denna sak i någon eventuell morgondag, som stör. Nu skall jag gå och slänga massa glas i returen! Må väl med dig Fairymary!