Nationalpark – eller ett hål i marken?

•I en sänka, lite söder om Gotlands största sjö Bästeträsk, lyser små skira majvivor i rosaviolett. Framåt juni och juli ersätts de av en lång rad olika orkidéer, bland annat kärrknipprot. Det är känsliga blommor som är helt beroende av att rent, kalkrikt vatten strömmar under markytan i ett lagom flöde.

Området här omkring anses så värdefullt att länsstyrelsen har utnämnt det till naturreservat och regeringen till så kallat Natura 2000-område – en särskild form av skydd där Sverige lovar EU att ta hand om hotade djur, växter och naturtyper.

Om Naturvårdsverket fick bestämma skulle området få ännu högre skyddsgrad och bli utnämnt till nationalpark.

Men om det finskägda företaget Nordkalk får som det vill ska växterna och det tunna jordlagret i stället skrapas bort och berget inunder sprängas i bitar. Det blir ett vidsträckt kalkbrott – ungefär 25 meter djupt och stort som Gamla stan i Stockholm.

I sex år har tvisten pågått. Den har bollats fram och tillbaka i olika rättsliga instanser och i veckan hölls den senaste – och möjligen sista – ronden i Mark- och miljööversdomstolen.

– Jag hade aldrig förväntat mig en så långdragen process, säger Anders Mattsson, som är vd för Nordkalks svenska avdelning.

Företagets nuvarande kalkbrott på Gotland håller på att ta slut, förklarar han. Om inte den nya täkten kan komma i gång mycket snart är enda alternativet nedläggning här på ön.

– Då förlorar ett hundratal personer sitt jobb. Om vi får bryta kan ett sextiotal jobb säkras i 25 år framåt, säger Anders Mattsson.

Han pekar också på samhällets stora behov av kalk, särskilt den rena fina kvalitet som finns i det omstridda området. Den används bland annat inom metallutvinning och till rening av vatten och gaser. Företaget Nordkalk behöver också kalken för sin produktion på andra orter, där kalken förädlas.

– Det är klart att verksamheten sätter spår i naturen. Men vi utrotar inte några arter, säger Anders Mattsson.

Visserligen lever större delen av världsbeståndet av en liten oansenlig gul gaffelfibbla och en fjäril vid namn svartfläckig blåvinge inom gränserna för det planerade kalkbrottet.

Men kalkbrottets motståndare framhåller inte i första hand enskilda arter, utan den mosaik av sällsynta och värdefulla naturtyper som finns runt det planerade brottet.

Där finns till exempel så kallad hällmarkstallskog på kalkgrund: små knotiga tallar som inte ser mycket ut för världen ur en virkesproducents perspektiv, men som kan vara 300 år gamla och har mängder av orkidéer under sig. Där finns alvar av samma typ som världsarvet på Öland, så kallade agmyrar, fuktängar, rikkärr som det där majvivorna växer, sjöar och vattendrag med sällsynt klart och kalkrikt vatten.

De rinner ned mot Bästeträsk, som är Gotlands största sjö, blivande vattentäkt för Fårö och Fårösund och reservvattentäkt för ett mycket större område.

– Det här kalkbrottet är felplacerat. Det är så felplacerat som det någonsin skulle kunna bli, säger Krister Mild, som är biolog på Naturvårdsverkets enhet för regelgivning och prövning.

Han betonar att naturvärdena är unika. Inte bara ur gotländskt och svenskt perspektiv.

– Det är världsunika naturvärden, säger Krister Mild.

Nyckelfrågan i hela tvisten handlar om vatten. Om täkten blir verklighet skärs naturligt förekommande vattenflöden av. Vattenmängder som motsvarar tre gånger dem i hela nuvarande Bästeträsk måste pumpas bort från brottet för att arbetarna ska kunna spränga och ta upp kalken.

Enligt kalkbrottets motståndare innebär det att marker som i dag är torra kan bli blötare, och fuktiga marker kan bli torrare, med förödande effekter på befintlig växtlighet. Vattnet, som i dag är så rent att det går att dricka när det når Bästeträsk, kan smutsas ned med sprängämnen, olja och salt.

Enligt Nordkalk kan vattenflödena upprätthållas tillräckligt bra med pumpar och ledningar. Reningen ska framför allt ske genom att vattnet leds genom en myr. (Det myrområdet har också varit på förslag som Natura 2000-område, en särskilt infekterad fråga som hittills har lett till två JO-anmälningar, en från vartdera lägret.)

Striden om naturen runt Bästeträsk kan på många sätt jämföras med Hallandsåsen. De juridiska turerna är minst lika komplicerade. Miljödomstolen avslog först Nordkalks begäran att få bryta.

Men företaget överklagade till Miljööverdomstolen, som gav tillstånd under förutsättning att vissa villkor uppfylldes så att inte Natura 2000-områdena kommer till skada. Miljödomstolen fick i uppdrag att fastställa dessa villkor men vägrade med argumentet att sådana villkor inte går att formulera. Frågan om villkor gick i stället tillbaka upp till Miljööverdomstolen, där den nu befinner sig.

I slutet av sommaren, eller mer troligt framåt hösten, kan domen väntas.

De inblandade väntar med bävan, antingen de nu har företagsvinster, arbetstillfällen, grundvatten eller naturvärden i fokus.

Majvivor växer i närheten av de grävda provhålen vid Boge­täkten.

Karin Bojs

E-post: karin.bojs@dn.se