Etikett: Ceremoni

Vigda inom asatrosamfund – Vårt bröllop – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt

AV SARA MARTELIUS
PUBLICERAD 9 OKTOBER 2009 20.00 | UPPDATERAD 10 OKTOBER 2009 14.20

 

De är inte gifta på pappret men det spelar ingen roll. När Åsa Åkesdotter och Susanna Koci sa ja till varandra blev de det första gaypar som vigdes av Sveriges asatrosamfund.

HÖRBY-WIEN. Första gången de sågs var på en motorcykelträff för kvinnor i Finland. Åsa Åkesdotter var med i den svenska underavdelningen och Susanna Koci i den österrikiska. Under en båttur la den rödblonda svenskan märke till brunetten med svart ring i örat. På kvällen var det uppsluppen karaokekväll och de båda kvinnorna fann sig sjunga duett med varandra. Låten? Roxettes “Listen to your heart”

– Jag är vanligtvis inte så flirtig, men jag kom på mig själv med att röra vid henne, berättar Åsa Åkesdotter. Hon hade vackra ögon och det kändes som att kemin funkade.
– Jag tänkte: Hon är för ung. Glöm det! säger Susanna Koci.

Kvällen fortsatte med lägereld vid stranden och midnattsdopp. Dagen efter var det dans.
– Sedan dess är vi ett par, fastslår Susanna Koci.

Drygt ett år senare sitter den 49-åriga österrikiskan på Gustav Adolfs torg med en kaffe och ciabatta framför sig och kan inte sluta le mot sin 32-åriga fru. Höstsolen förstärker alla färger och vilka nyanser är vackrare än dem man ser i sin älskades hår när man inte setts på två veckor. Susanna Koci har kommit med morgonplanet från Wien för att tillbringa helgen med Åsa Åkesdotter. Eftersom de fortfarande lever i olika länder turas de om att besöka varandra var sin helg i månaden.

En större del av sommaren tillbringade de dock tillsammans. De reste i Österrike, Italien och till franska Rivieran. Och i början av augusti gifte de sig under medeltidsveckan i Visby. Tanken om giftermål inleddes med att Åsa Åkesdotter skickade en länk till Susanna Koci om att gaybröllop skulle bli lagligt i Sverige. I Österrike finns inte ens partnerskapslag.

– Eftersom Susi är österrikisk medborgare kan vi inte gifta oss “på pappret”. Men för oss handlar det ändå om kärleken och inte vad som är inskrivet hos någon myndighet, säger Åsa Åkesdotter.

Kyrkligt bröllop var det aldrig tal om. Sedan länge är Åsa Åkesdotter engagerad i asatron. Utanför sitt hus i Hörby har hon planterat en cirkel av träd som fungerar som ceremoniområde. För ett tag sedan samlade hon ett tjugotal troende där.
– Vi tackade gudarna för allt vi fått under året. Och sedan drack vi till deras ära.

Att bröllopsceremonin skulle hållas av en gode, motsvarigheten till präst inom asatron, som dessutom är god vän till Åsa Åkesdotter, var därför självklart. Han skrev om texten så att den skulle passa för ett gaybröllop eftersom det var första gången ett sådant utfördes i det här sammanhanget.

– Susi hade lite problem med gammelsvenskan.
– Nej, Åsa hade spelat in det så bra så jag hade kunnat öva, säger Susanna Koci.

Hon är till skillnad från Åsa Åkesdotter med i kyrkan men tvekade aldrig att gifta sig inom asatron.
– Jag tyckte det verkade intressant att man har fler gudar än en att vända sig till.

Tanken var att de skulle gifta sig helt själva utan några gäster.
– Men jag var dum nog att nämna för mamma att jag köpt bröllopskläder, berättar Åsa Åkesdotter.

Hennes föräldrar fick bara veta att ceremonin skulle hållas av någon som hette Håkan och bodde i Halmstad, men uppgiften knäcktes lätt av en polis i släkten. Och så fick de plötsligt flera vittnen.
– Det var trevligt att de kom men tur att jag fick reda på det innan. Annars hade jag nog svimmat.

Nu har paret sin framtid att fundera över. I januari ska Åsa Åkesdotter flytta på halvtid till Österrike och bo där två veckor i taget. Jobbet med att skapa hemsidor kan delvis skötas på distans.
– Sedan måste vi bestämma oss för var vi ska bo permanent. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Sverige, säger Susanna Koci.

Hon har en tjugoårig dotter men har tidigare varit rädd för att binda sig.
– Det här var första gången jag hittade någon jag ville säga ja till.

Susanne Koci betraktar kvinnan i sitt liv.
– Vår relation är som en resa. Det känns som att vi har en djup samhörighet och att jag egentligen har känt dig mer än ett år.

Åsa Åkesdotter stryker sin fru över kinden.
– Jag har träffat den mest underbara kvinnan. Det är det värt att åka hela vägen till Österrike för.

Shared via AddThis