Delling smeker i januarikylan

Morgonen gryr, det är kallt och gryningens kraft, Delling gör sig tillkänna på horisonten. Det har ju nu vänt, ljuset är på intågande för nu är vi på den delen av året då det blir ljusare och ljusare med Balder, den starke och den lysande.

 

Delling smeker Saltåkvarn
Delling smeker Saltåkvarn

 

Det har vänt och ännu är det tungt. Januari kan upplevas som en tung tid för det är inte vidare tydligt ännu att det blir ljusare. Många kan ha lagt in mycket energi i form av pengar på Julmånaden, med mat och klappar. Det kan bli att dra åt svångremmen och arbetshandskar för att hålla i gång sitt lev, det ekonomiska i väntan på den första rörelsen, på Disa den 9:de februari. Första fullmånen efter julmånaden. Vet du vad som firas vid Disa?

[polldaddy poll=1257004]

Kalle och hundar önskar God Jul!

Medan kaffet kockar lyser Sunnas guld på hundarna i trädgården. Frukostmackans väntande på åtnjutning, löftet om smak, om näring och fortsatt liv, kraft för dagen, för några timmar fram till julematen. Denna julafton i samvaro med den känslosamme Varras, tiggande blå ögon och svarta spettsiga öron(och alla andra åtta också så klart, var och en som den är). Tre och en halv timme kvar till Kalle Anka Önskar svenska folket God Jul. Det är bara att tacka och ta emot till snappsen, skinkan och hundhåren!

Dan före dan…

Dag före dan före dan. Julskinkan skall förberedas idag, hundskit plockas i hundgården. Skinka har jag aldrig gjort i ordning själv, så det skall bli spännande. Efter lite konsultande och läsandepå paketet blev det att kocka skinkan inte låta den stå sakta i ugnen, för den visade inte att den blev någon värme, så i den stora gjutjärnsgrytan hamnade den lättrökta skinkan. Den är kockad och provsmakad av både mig och hundarna som delade på svålen. Efter sista biten delats ut så väntade de en halv timme på mera, jag gav torrfoder med det var inte intressant för de flesta utom valparna. Mattak åt en bit tomat som ramlade ned på golvet när jag gjorde en macka, kul med en hund som gillar tomat!

I morgon blir det julemat för mig och en del skinka för hundarna.

Promenad med Inna, tiken högst i rang drog hon en hel del och ville fram hela tiden. Vi utforskade lite runtom och hon rullade sig i rävbajs som fanns brevid en jaktkoja. Ett naturligt beteende och härligt att se på så nära hand.

Jag funderar på julen och hur denna högtid firas idag. Familje högtid, barnens högtid. På nyheterna säger de att vi svenskar spräcker nytt rekord på handlande, mer än fem miljarder kronor. En vän som firar jul för första gången med en ny pojkvän och hans barn som får klappar för mer än 10 K, något otroligt för henne, är helt mållös över hur mycket pengar på julklappar som läggs ned.

Givetvis så är det samvaro med familj, mat och vissa TV program som innefattar utav det som vanligtvis uttrycks är viktigt med julen. Det kristna budskapet är inte vidare starkt kvarvarande i dagens kommersiella postmoderna samhälle.

Alla minnen och förhoppningar dansar omkring i luften när familjer möts, förväntan på samvaro, på klappar, på matens välsmakande och spritens värmande. Runt de vuxna ofta bubblor finns i tunna men starka trådar. Bubblor av minnen från förr, av tidigare julars händelser, avtidigare julars besvikelser. Andra bubblor rymmer förväntningarna av den julen nu. Kanske en ”Lars Norén-jul” men han är en harmonisk man och älskar julen då han är som mest harmonisk! Enligt honom själv och hans dotter i alla fall, det sa han på teve i en intervju.

Den bubblan som nog är värst är ”nu skall vi vara lyckliga”-bubblan. Jag önskar den ersätts med ”jag älskar er som ni är och det kan vi alla vara i”- bubblan.

Hunddag, den kortaste dagen, Vintersolvändan!

Första uppvaknande dagen med hundarna, alla nio, sov i samma rum, vissa i min säng. Vaknade av och till av gnyende, drömmar, skällande på räven som strök runt huset, nära gick den. Vi hade sett den innan under dagsljus kom den nära inte ens tio meter bort och tog äpplen som låg påmarken efter höstens skörd. Frisk med burring päls lite försiktig med alla hundar skällande innanför hundgårdens staket. Draghundsmamman var fortfarande kvar, idag har hon åkt och sitter nog på flyget på väg till Grönland och mörkret, isen, kargheten och den själsberörande vackerhet.

Flocken fick mat av mig idag, ett helt kök fullt med fokuserad önskan, full av hunger. Vem som skulle få först är viktigt och det visste jag vem det var, den grövre stillsamma Inna, men sedan vem skulle få sedan. Jag vet vem som står lägst i rang och vem som vill komma upp och som konkurrerar men inte är mogen att vara ledare, hon fick inte sist, men mot slutet så att hennes rang ändå finns där. Valparna på under året fick sist, men däremellan fick jag lita till min intuition och hundarnas agerande. När Inna fick som först och alla andra utan, morrade hon till; det är min mat och jag skall äta den ostört! Till min förvåning så gluffsade hon inte i sig utan åt ganska lugnt och metodiskt såsom hennes tio år och rangen ger henne möjlighet att ta det mer i sitt eget tempo. Valparna gnydde och ville ha snabbt och de åt även såsom unga ofta lever livet, intensivt här och nu, såsom att det är så härligt det som är nu att jag måste genomföra det snabbt för annars kan det försvinna. Eller så är det så att de har så mycket annat att erfara och göra att de vill vidare snabbt. Skall ändå inte tro att njutningen är frånvarande i snabbhetens varande.

Nu ligger Anja och Birra här inne och de andra sju är ute. Hundgården ligger på ena sidan av huset så det är bara att öppna dörren så kommer de ut, springer lite runt, valparna busar med varandra men annars så är de lugna.

Min första kopp kaffe är i magen med nikotinröken, gick runt i hundgården och såg efter hundbajs som jag senare skall plocka upp, kan var bra att låta dem frysa lite så blir det lättare med spaden. Stannade på huk under en gran i ena änden av inhägnaden, blickade med ögonen genom stängslet in i skogen, i den frostbeklädda skruden. Det är mer höstlikt än vinter egentligen, det vita heltäckande snöskruden är frånvarande, gräs, grenar är klädda i frosten nattliga pyjamas om morgonen och försvinner där Sunna smeker denna kortaste dag av året.

Nu vandrar hon i majestät mot horisonten medan hundarna ligger, leker utanför huset.

Julhandlat har jag, det är faktiskt första gången som jag har införskaffat julmat åt mig själv. Det är andra julen som jag valt att vara själv, fast jag känner mig inte så själv eller ensam denna gången med nio andra djur tillsammans med mig. Glada blev de när jag återkom efter julmatsinhandeln. De konkurerade med varandra om att slicka mina händer och att bli klappade. Var någon inte färdig i sig med uppmärksamhet så kom en liten morrning eller snabbt skall. Jag fylldes av deras kärlek och uppmärksamhet och gav den tillbaka. Mina händer är ständigt hundiga av klappande och jag trivs!