Älska livet i frihet – alltid

Många gånger har jag frågat mig själv om meningen med livet. Många samtal om detta har det blivit under min livsvandring, med många olika personer som alla har sina perspektiv och erfarenheter som format dessa perspektiv.

Att uppleva livet som det är i var stund i värme, kärlek och njuta av vart moment !

Enkelt?

Iband, ibland inte. Emotioner har energi i kropp och tankesystem och ofta har människa upplevelsen av att inte bejaka, inte kunna eller få känna och uppleva känsloflöden helt och fullt. Dessa lagras i minnen och återkommer vid associationer uppstår i det som sker i stunden.
Behov som inte blivit tillfredsställda vill ha sin “mat” (metaforiskt talat). Dessa hungriga behov är mönster som kan ta över beteenden och blir mer som monster. Ibland är de så bekanta och integrerade i tanke-känsla-kropp-system att en inte uppfattar monstret. Skam och Skuld i självbilden såsom nedvärderande och separation från andra människor får egna liv och en beteer sig på sätt i relationer så att monstren både får mat och finns kvar samtidigt. Att älska livet och sig själv fullt ut innebär att vara ansvarig för de egna emotioner(glädje, ilska, förvåning, rädsla, avsky, ledsamhet), egna tillstånd (kraft eller svaghet). I var och en av oss finns förmåga att styra och bestämma av hur det interna är. Vi är så klart inte opåverkade av andra människorsvord och handlingar. Den påverkan är där och har konsekvenser i livets fysiska delar och emotionella energi. Det är gensvaret inombords som var och en av oss människor alltid är i självansvar.

Andas in och utvilad livet och låt livets andetag andas dig. Till frihet, till att förstå monstrens egentliga behov och låta acceptansens sol skina på dem och kalla dem vid namn så sprängs dem som sagornas troll i solsken. Det är kärlekskraft som är innehållet i Solstrålarna. Den kärlek som är varm, omhändertagande och som genomströmmar allt i alla former. Kärlek, själva ordet kan vara slitet. Det vill säga innehålla så mycket olika tankar och erfarenheter att det blir tomt, utan värde. Vi föds med ägandets kärlek med en specifik person som är den och endast den som upplevs ge kärlek. Det har sin plats i livet och jag fokuserar mera på den existentiella kraften i livet som är kraften som genomsyrar allt i alla livets upplevelser. Kärlekskraft flödar i planetens och galaxer dans i universum likväl som dansen i dina tankar och blodomlopp.

Andas in, andas ut, i varje andetag lever du med livskraften strömmande i molekylernas dans.

I kärlek. I frihet

 

Det finns delar som skall dö

Det finns i migdelar som inte vill dö.

Men jag vill skall
försvinna
multna ned och
ge näring åt mig
åt min växt

Mitt träd, den jag är
det jag vill
i livet.

Delarna
som är kvar, stärkta
av förmultnad
dödsdel.

Det gamla i mig
det bindande
skall dö,

men de vill inte
de kämpar
sparkar

Så smärtan i bröstkorgen
leder mina handlingar
till att bekräfta de sparkande
jagdelarna.

Jag gör det jag inte vill.
( i alla fall till viss del men det passar ju inte
att säga i en dikt så då säger jag att det är
absolut istället för gråzondiktatur)

Delar som vill växa,
de jag vill ska frodas,
försvinner i sparkandets
spädbarnssmärta.

Nya mönster
i tanke
i kroppshandling
i blicken
kommer, en
bit i taget,
en dans med Verdandi
per takt.

På hög läggs
Nymönstren till i
Urds hand, medan
Skuld ger mig

nya delar att bejaka.

Släppa de gamla,
det döda.