Ande, Vilja och Varseblivning
Att kunna anamma någon annans regel och göra den till sin egen är ett tecken på andlig mognad.
– Jag vill lägga benen på sätet och accepterar regel med att Ej sätta mina skor på sätet så att andra sitter på mina spår.
Livet består av massa regler som många är överenskommelser som ingen av oss har gått med på. Att bejaka och göra dem till de egna innebär egen stabilitet och förståelse för det egna sammanhanget.
Nu är det klart höst och jag tycker om hösten. Gillar att tjocktröjan kommer på kroppen, att stora vandringskängorna traskar på stigen. Tycker om förändringen från den prunkande tiden till den fallande och sjunkande, ned tillbaka i Jorden. Vårens spirande med Solens och Jordens kraft i tillväxt, i fruktbarheten som stiger nedifrån och upp i de växter, träd, blommor och allt annat som lever tillsammans med oss tvåbeningar.
Att flytta blicken från TV och dator skärm, från mobilens sms:ande och kanske stänga av dessa elektroniska apparater som ger oss så mycket information och uppleva vindens smekning på kinden, bladens gulnade och det vissnande blåbärsriset som har djupgröna lingonblad mellan sig här och där. Det innebär att sätta sig själv i ett sammanhang som är större. Som innehåller mer än det inre dramat, de problem som vi måhända har. För stenen på stigen som är en liten sten som en gång bröts loss från en stor sten eller hälleberget och som kommer vara likadan i sin form långt, långt efter att du och jag ger ifrån oss vårt sista andetag. Hur litet och kort blir då det som jag går igenom?
Att uppleva och ta in ett större sammanhang ger oss ett av de grundläggande behoven, att vi hör samman med det som är runtom oss. Årets växlingar ger struktur för oss och struktur ger lätthet i livet.