i höstens mörkertid
vandra vi ned mot
myllan.
ned i själens ohörda
skrymslen följes
rot ned i osedda
rum.
Anmödrar giv visdom
och värmande hand om
hjärtats smärta och hågens
osäkerhet.
Anfäder giv handens kraft
till agerande för
myllans välmående
och själrummens
rening.
Ned i mörkersvila
till, stillhet i håg och kropp.
Bladeb blir till mylla och näri g åt kommande generationer och årsväxter.