Kan du svara enkelt på detta så skriv en kommentar!
Gilla detta:
GillaLaddar in …
4 reaktioner till “Vad är vänskap?”
Vänskap för mig är att känna en bottenlös, villkorslös och besvarad gemenskap med någon (utan att det nödvändigtvis behöver finnas en konkret orsak/anledning som knyter oss samman). Man finns alltid där för varandra, oavsett, helt enkelt.
Hej * Magdalena, så vänskap är basserad på gemenskap och villkorslöshet. (Önskar jag har ett ord som uttrycker det utan negationen, ‘helacceptans’?) Så gemenskap i samförstånd är nog kärnan och tillit om jag har förstått dig rätt. Gemensamma “noder” i hjärnan i minnet och i värderingar och synsätt skulle jag vilja tillägga. Se kommande inlägg om vänskap här på skallepers blog för förklaring vad jag menar. Välsignelser från Moder o Fader,
Skalleper
Ja, jag tänker på vänskapens allra djupaste plan när jag skriver detta. Jag upplever att full acceptans och tillit öppnar upp för en slags närhet som gör att till och med behovet av att bli förstådd tappar sin betydelse – att bli fullkomligt sedd och “inkluderad” är tillräckligt. (Inkluderad på ett sånt sätt att det inte nödvändigtvis behöver innebära att det samtidigt utesluter andra.) Outtalad samhörighet mer än samförstånd, kanske? Vi utvecklas ju alla, och när man “passerat en viss nivå” upptäcker man ju att även värderingar och synsätt är sånt som kommer och går.
Villkor och förväntningar är det som förvanskar vänskapen till något annat, konstlat (sett från det djupaste planet, menar jag). Djup vänskap för mig ligger på ett ännu mer förfinat plan.
Eller kanske är det så att det behövs ett gemensamt synsätt, ett som går ut på att man vill varandra väl oavsett – och, viktigaste av allt – utan att själv blanda i sina egna värderingar, preferenser och fluktuerande känslor? Men är det överhuvudtaget möjligt att ha sån distans till sin egen roll i vänskapen?
På ett lite mer påtagligt plan har det väl mer att göra med “vi och dem”-känsla, och då kommer ju precis som du säger synsätt och värderingar in i bilden. Tillit är väldigt viktigt, men även det att själv kunna acceptera den andres val i de fall då man kanske känner sig sviken eller sårad, beroende på de (kanske outtalade) förväntningarna man själv hade byggt upp. Man accepterar den andra personens val och “misstag” utan att döma, även om man själv väljer att inte understödja valen som så. Om man ser precis hela den andre personen utan att döma, försöka omtolka eller blunda för valda delar, då tror jag inte att förståelsen måste finnas där…. medkänslan kommer naturligt, och då spelar inte förståelsen lika stor roll längre.
Ursäkta den långa kommentaren!
Superintressant ämne, jag ser förväntansfullt fram emot ditt kommande inlägg! 🙂
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Vänskap för mig är att känna en bottenlös, villkorslös och besvarad gemenskap med någon (utan att det nödvändigtvis behöver finnas en konkret orsak/anledning som knyter oss samman). Man finns alltid där för varandra, oavsett, helt enkelt.
Hej * Magdalena, så vänskap är basserad på gemenskap och villkorslöshet. (Önskar jag har ett ord som uttrycker det utan negationen, ‘helacceptans’?) Så gemenskap i samförstånd är nog kärnan och tillit om jag har förstått dig rätt. Gemensamma “noder” i hjärnan i minnet och i värderingar och synsätt skulle jag vilja tillägga. Se kommande inlägg om vänskap här på skallepers blog för förklaring vad jag menar. Välsignelser från Moder o Fader,
Skalleper
Ja, jag tänker på vänskapens allra djupaste plan när jag skriver detta. Jag upplever att full acceptans och tillit öppnar upp för en slags närhet som gör att till och med behovet av att bli förstådd tappar sin betydelse – att bli fullkomligt sedd och “inkluderad” är tillräckligt. (Inkluderad på ett sånt sätt att det inte nödvändigtvis behöver innebära att det samtidigt utesluter andra.) Outtalad samhörighet mer än samförstånd, kanske? Vi utvecklas ju alla, och när man “passerat en viss nivå” upptäcker man ju att även värderingar och synsätt är sånt som kommer och går.
Villkor och förväntningar är det som förvanskar vänskapen till något annat, konstlat (sett från det djupaste planet, menar jag). Djup vänskap för mig ligger på ett ännu mer förfinat plan.
Eller kanske är det så att det behövs ett gemensamt synsätt, ett som går ut på att man vill varandra väl oavsett – och, viktigaste av allt – utan att själv blanda i sina egna värderingar, preferenser och fluktuerande känslor? Men är det överhuvudtaget möjligt att ha sån distans till sin egen roll i vänskapen?
På ett lite mer påtagligt plan har det väl mer att göra med “vi och dem”-känsla, och då kommer ju precis som du säger synsätt och värderingar in i bilden. Tillit är väldigt viktigt, men även det att själv kunna acceptera den andres val i de fall då man kanske känner sig sviken eller sårad, beroende på de (kanske outtalade) förväntningarna man själv hade byggt upp. Man accepterar den andra personens val och “misstag” utan att döma, även om man själv väljer att inte understödja valen som så. Om man ser precis hela den andre personen utan att döma, försöka omtolka eller blunda för valda delar, då tror jag inte att förståelsen måste finnas där…. medkänslan kommer naturligt, och då spelar inte förståelsen lika stor roll längre.
Ursäkta den långa kommentaren!
Superintressant ämne, jag ser förväntansfullt fram emot ditt kommande inlägg! 🙂